jossefinesteen

 

173 dagar. Nästan sex månader, några dagar ifrån ett halvår. Så många dagar har jag nu tillbringat i Stockholm hos familjen. Dagarna bara försvinner, men samtidigt känns det ibland som tiden står still. Inte still som att tim-, minut-, och sekundvisaren står stilla, utan mer som att dagarna går efter samma mönster. När jag var ute och reste innebar en ny dag alltid ny händelser, nya platser och nya människor. Men här går dagarna liksom efter ett schema och på så sätt går dagarna fort förbi samtidigt som de liksom inte gör det.

På tal om var tiden tar vägen, var tusan tog sommaren vägen? Poff så var den förbi, jag hade bikini på mig ett fåtal gånger (kan räkna på två händer) och doppade mig två ynka gånger i poolen.

Inte nog med det, om fyra veckor kommer dessutom en gubbe i röd dräkt knacka på dörren och fråga om det finns några snälla barn. Hej jul, hej vinter. Men, ett stort men, att julen snart är här innebär också att  snart Thailand är här. Familjen ska inte göra en vanlig två veckors chartersemester utan slår på stort. I åtta veckor har de hyrt ett hus vid stranden på ön Koh Lanta, barnen ska gå i skolan och de tar med mig, MIG! När vi är där nere kommer det bli många fler inlägg, det kan jag lova. Men tills dess får ni vänta, här kommer det nog eka tomt ett tag på uppdateringar.

 

Hoppas ni har varit snälla i år.

 

Ho Ho Ho