Nya äventyr
Sist jag skrev några meningar här inne var för ett par månader sedan, drygt sju för att vara exakt. Då var jag nyss hemkommen från en helt oförglömlig resa, magsjuk och fortfarande lite smått jetlaggad. Jag hade lärt känna nya människor från världens alla hörn, besökt platser som många drömmer om och upplevt helt andra miljöer och kulturer. En lite deppig känsla av att vara tillbaka till vardagen, på det igen med jobbsök och framförallt det ruskiga och tråkiga vädret fanns inom mig, men också glädjen i att äntligen får vara med sina saknade vänner och familj igen. Jag var glad och tacksam, men rastlös. Ville göra något mer innan jag satte mig i skolbänken igen. Utmana mig själv, komma ur min trygghetszon, byta miljö för ett tag.
Jag har alltid sagt att jag kommer aldrig kommer komma från Sjöbo, kanske för något år, men jag kommer alltid komma tillbaka, varför vet jag inte. Kanske är det just för att jag har min trygghet där, mina vänner och min familj. Människor som alltid funnits där och alltid kommer finnas just där.
Så kom samtalet som fick den där pytte pytte lilla känslan av vinnarskalle (okej, den är rätt stor) att komma fram och beslutet var fattat. Först väntade ett godkännande och diverse praktiska saker, men allt gick för en gång skull min väg.
Fjorton veckor efter asienhemkomsten satt jag då igen på ett flyplan. Men denna gången gick det inte österut, utan norrut till vår kära huvudstad el Stockholmo. Lilla jag, över sextio mil hemifrån skulle skaffa mig en ny omgivning och omges av nya människor. Personer jag aldrig träffat förut, men som nu fyra månader senare är som min andra familj. Pågrund av vissa saker kan jag inte berätta för er exakt vart jag befinner mig, men jag hjälper till att ta hand om en familjs barn.
Jobbet har gett mig tuffare utmaningar än vad jag väntat mig, men också större och mer kärleksfull vänskap än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på. Barnen är som mina småsyskon. Jag hade inte tvekat en sekund om de ringde mig en dag, vilken som helst, idag imorgon eller om 10 år, jag hade ställt upp och kommer alltid att göra. Jag har varit här så länge nu att jag lärt känna dem alla som enskilda individer. Jag tycker själv att jag kan läsa deras kroppspråk hyfsat och förutse deras handlingar. Med andra ord har min fina familj utökats med sju underbara människor.
Framförallt vill jag få fram att i den här bloggen skriver jag endast för min egen skull. Det kan vara saker jag gör, saker jag tänker på eller grubblar över och som jag kanske inte kan säga öga mot öga eller bara behöver få ur mig. Det kommer inte vara dagliga uppdateringar, absolut inte, det kommer endast uppdateras när jag har någonting jag vill säga och/eller berätta.
Så med dessa ord säger jag välkommen till den som nu vill läsa men också välkommen till mig själv, du är mitt inne i ett nytt äventyr Josefine och vet du vad det bästa är? Det slutar inte här, om tre månader är du tillbaka i Thailand.
